Legitimerad Fysioterapeut

Nu har jag äntligen en yrkestitel – Legitimerad Fysioterapeut! Känns bra, men mycket märkligt! Har inte riktigt förstått det hela än!? Tre och ett halvt år av studier är över. Kommer så bra ihåg ännu, då jag en sommar morgon gick till postlådan och fann ett stort kuvert med Arcadas logo på. Jag skakade i hela kroppen, vågade knappt öppna. Svalde en gång, rev upp kuvertet och fann A4 arket med texten som berättade att jag hade blivit antagen till utbildningsprogrammet fysioterapi. Jag minns ännu hur jag hoppade upp och ner på gräsmattan och skrek som en galning så att Sabinas mamma kom ut på trappen och ropade ”vad har hänt!!?”.

I största delen av mitt liv har jag haft en skola att gå till varje dag, men inte längre. Måste erkänna att det känns tomt på något vis. Den totala lyckan lär väl infinna sig, då jag förstått att jag har alla möjligheter i världen framför mig och att jag inte behöver ta stress över framtiden. Nu har jag alla möjligheter i världen att koncentrera mig på det jag är intresserad av.

Kvällen firade jag tillsammans med vänner, bubblande och god mat samt efterrätt här hemma i Ekenäs. Dagen innan hade jag bakat cupcakes samt en cheese cake ala moi, det vill säga eget recept som jag luskat ut under veckan. Bild kommer senare.

-S

Vad vill jag?

Ibland känns det verkligen som om jag inte vet vad jag vill! Samtidigt som den tanken eller känslan känns väldigt främmande, ja nästan lite skrämmande, är den väldigt bekant. Enviseheten och målmedvetenheten tar över på något vis, och leder mig vidare. Jag avslutar alltid det jag påbörjat…

Men vad vill jag egentligen? Skulle någon fråga mig den frågan just nu, skulle jag inte kunna ge något entydigt svar. Jag skulle antagligen svamla något om mina olika intressen och hur jag gärna skulle vilja inreda, fotografera, designa, scenkonstnär, stylist, sy, vara kreativ, arbeta med något som skulle ha med språk att göra eller helt enkelt gå en massa tilläggskurser för att bygga på mitt kommande yrke.

Frågan är, vilket av detta skulle göra mig lyckligast? Det kan jag tvärr inte svara på, och det får mig mången gång att undra om jag valt rätt? Det är i dessa situationer som känslan att inte vara tillräckligt bra återkommer.

-S