Vilken söndag…

Idag vaknade jag pigg lite före åtta, åt frukost och kollade Glee. Vi bestämde oss för att bära ner lite grejer till förrådet för att göra utrymme i hallen. Vi hade nämligen planerat att åka efter möbler och hängare till hallen.

Så plötsligt när jag skulle lyfta upp en lätt låda kände jag hur något hände i ryggraden, tappade samtidigt all kontroll och föll över lådan. Det var precis som om en kota skulle skjutits framåt. Där låg jag på gågatan, på alla fyra. Kunde inte röra mig p.g.a. smärtan och grät som en idiot. Försökte komma upp och stå men det var omöjligt. Samuel fick kämpa länge innan han fick upp mig, medans folk passerade och glodde. Det inföll ingen att hjälpa till… Någon slängde en onödig kommentar då han äntligen fick upp mig och stödde mig till trapphusets ingång där jag sedan kunde stöda mig själv genom att hänga på en ”hylla” i väggen. Kunde varken föra bort vikten från armarna eller stöda på benen. Smärtan var fan inte skön och det strålar i sätesmusklerna och ner i benen.

Vi ringde sedan till mina föräldrar då jag inte kom någon vart. De skyndade sig hit och vi konstaterade att jag inte kommer mig in i någon bil utan vi behöver en ambulans. Då hade det redan inträffat för nästan en timme sedan. På nödcentralen sade de att det tar en timme innan de kommer. Så i två timmar höll jag mig uppe på armarna för att avlasta ryggen, och för att jag inte kunde lägga någon vikt på den.

Ambulansen kom efter en dryg timme, och som jag gissat talade de dålig svenska så jag böt t.o.m. till finska. Under tiden jag hängt och väntat på dem, hade det även hunnit börja regna. Så när jag äntligen låg på båren smattrade ösregnet mig i anisktet och det tog en god stund innan de fick mig ut från trapphuset och in i ambulansen. Samuel fick komma med i ambulansen, och satt i framsätet. Han var tvungen att visa dem vägen till sjukhuset…

Väl där förde de mig till ett rum, och flyttade mig över till en säng eftersom jag själv inte kunde röra mig. Behövde även två personer som stödde upp mig då jag skulle på toaletten. Kom knappt ner eller upp från porslinstronen. Två timmar senare kom äntligen läkare och jag fick två sprutor som lättade symptomen en aning. Sedan skickades jag på röntgen.

Fem timmar efter det hela hände har jag nu kämpat mig upp för trapporna och ligger i min egen säng, kan ej gå utan kryckor och har recept på fem olika tabletter. Dessutom är jag sjukledig åtminståne en vecka…

Ni fattar inte vilken ångest det ger mig!? Har verkligen inte tid eller samvete att vara från jobbet. Men det är omöjligt att arbeta i detta skick. Hoppeligen är det inget värre än ett ordentlig ryggskott. Men stårlningarna och den molande värken oroar mig…

Edit: Diskbråck med protrution, nu är det fem veckor sedan det hänt och jag har fortfarande symptom… (20.7.2013)

Så ja Söndag=smärta+ambulands+röntgen+tabletter+sprutor+sjukledig

fanfanfan

7 reaktioner på ”Vilken söndag…

  1. Nej:( Jag har haft liknande, aktar mig nu alltid när jag böjer mig ner-.- Sådär att man i många dagar kröp till vessan å var nära att dimpa av flera gånger…

    • Samma här, lyft dessutom med benen och ryggen neutral men någå gick snett ändå :/ ha haft ryggskott en gång tidigare men int alls på de här viset. Slipper int till wc utan kryckor..
      Men de e nog en wake up call att börja träna djupa rygg å magmuskler på allvar nu!

  2. Ping: Återblick: Juni 2013 | Silje Therese

Kommentera / Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s