Nu som jag har lite mera tid då jag söker arbete har jag börjat fundera på en hel del saker gällande vårt samhälle. Det riktigt kryper inom mig, då jag tänker på hur allt fler fokuserar på fel saker vilket i sin tur medför att något bra eller hälsosamt blir till något negativt.
Ett alltid lika aktuellt ämne är träning, kropp, hälsa och utseende. Under hösten skrev jag ett inlägg om den “Den perfekta kroppen” som kanske någon minns. Detta inlägg blir en fortsättning på det.
Låt oss börja med träning. Det kommer väl inte som en överraskning för någon att träning är bra för kroppen och hälsan, såväl som fysiskt och psykiskt. Träning kan även vara bra för den sociala hälsan, exempelvis om man tränar tillsammans med någon. Det är viktigt att upprätthålla en god grundkondition och muskelstyrka. Detta gäller såväl personer som har ett fysiskt arbete men även de som har ett stillasittande arbete. De som har ett stillasittande arbete bör verkligen tänka på att upprätthålla en god muskelstyrka eftersom statiska ställningar och små repetitiva rörelser, ex. datoranvändning, även tär på kroppen. Man brukar tala om det stillsittande arbetets tysta påfrestning på kroppen. Har man inte tillräcklig muskelstyrka vidtar man ofta oergonomiska ställningar. Vad det leder till säger väl sig själv. De som arbetar fysiskt upprätterhåller en bättre muskelkondition, men jobbar ofta ensidigt och bör således tänka på att bl.a. använda sig av båda kroppshalvorna lika mycket. Träning är även viktigt med tanke på framtiden. Det är ingen hemlighet att de som håller sig fysiskt aktiva kommer högst antagligen att vara i bättre skick då de är äldre (om man bortser från sjukdomar och komplikationer).
Med detta vill jag komma till nästa punkt som gäller träning. Jag upplever att allt fler personer som tränar eller nyligen funnit passion i att träna fokuserar på helt fel aspekter. Kort sammanfattat handlar det om att se snygg ut! “Beach Body 2013″ är ett uttryck som cirkulerar mycket runtom i bloggvärlden. “Nu ska jag fan bli fit till sommaren så jag vågar visa mig i bikini” – är inte heller ovanligt. Utseende, utseende och utseende. Något annat man ofta även ser är så kallade inspirationsbilder, oftast på kvinnor i små bikinin. Det varierar mellan muskulösa kvinnor och size zero modeller. Man strävar alltså efter att se ut som någon annan, vilket egentligen är omöjligt om man tänker efter – vi är alla stöpta i olika former med olika förutsättningar. Att jämföra sig med någon annans kropp är väldigt vanligt idag vilket jag inte anser vara riktigt hälsosamt, speciellt om man har dålig självkänsla. Istället för att sträva efter att se ut som någon annan (som kanske uppnåt den kropp de har på ett ohälsosamt sätt) kunde man fokusera på att “tävla” mot sig själv – d.v.s. jämföra sig med sig själv. Det är ju trots allt ändå bara en själv som har makt över sin kropp. Jag önskar att man kunde tänka mera på hur man kan uppnå en hälsosam kropp genom träning och god kost istället för att hetsa eller jämföra sig med andra. God balans mellan tanke och handling samt fokus enligt hälsosam livsstil. Tänk hur samhället kan vända något bra och hälsosamt till något negativt med fokus på fel aspekter. Det viktigaste i livet är inte att ha den ”perfekta” rumpan och smala lår….
På tal om det här med inspirationsbilder och size zero. Jag läste ett väldigt intressant blogginlägg med en bra twist här om dagen. En liten tankeställare. Inlägget heter Size Normal, skrivet på norska och tangerar mitt diskussionsämne och således citerar jag nu Hedda som skrev inlägget :” [...] Folk mener det er trendy og high fashion å ha en BMI som viser at man er undervektig – det er det de vil alminneliggjøre. Hvorfor kan ikke plus size-modellene som ser normale ut hete “models“, så kan modellene i den andre kategorien kalles “underweight models“? Det er jo sånn det faktisk er! Vil likevel understreke at når jeg sier jeg har en normal kropp, så betyr selvfølgelig ikke det at alle som er tynnere/større enn meg ikke er normale! Du avgjør helt selv hva som er normalt. Det er ikke noe noen kan bestemme for deg. For meg dekker kategorien “normal” de aller, aller fleste! Det er jo faktisk kun unntakstilfeller hvor folk ikke er normale. [...]”
Likt mig förespråkar Hedda en hälsosamlivsstil och förundras över varför så många önskar att jämföra sig med olika inspirations- bilder och kollage samt hur man fokuserar på helt fel aspekter då det gäller träning. Träning skall vara roligt, och inte ett måste med tvångstankar och dåligt samvete.
Jag vill påpeka att jag med detta inlägg inte önskar berätta för dig vad som är en normal kropp, det får du avgöra själv och det är inget någon annan kan påverka. Jag hoppas att ni förstår mig på rätt sätt och att jag inte dömer någon för hur de väljer att leva. Förhoppningsvis väcker detta inlägg nya tankar hos någon och kanske hjälper.
-S
Bra skrivet!